Jag hade inga större förhoppningar när jag började titta på filmen World Trade Center av Oliver Stone. Min förväntning var att filmen skulle drypa av patriotism och anti-terror budskap lite halvt lägligt nu när amerikanarna börjar bli trötta på krig och den amerikanska regeringens lögner. Men tji fick jag! Filmen handlade inte alls så mycket om USA och omständigheterna kring terrorattacken. Ordet muslim nämndes aldrig i filmen och ordet terrorist förekom bara någon enstaka gång! Kan inte heller minnas att jag såg en amerikansk flagga under hela filmen. Vem hade trott det?
Istället kretsade handlingen kring två stycken poliser som i princip hamnar under rasmassorna från tvillingtornen och som mot alla odds överlever. Filmen tappar tyvärr lite tempo efter att tornen har rasat. De ligger mest och kvider, pratar med varandra och tänker tillbaks på den gamla goda tiden. Men å andra sidan finns det kanske inte så mycket när man har krossade knän, intryckt bröstkorg och ligger begravd under tonvis med betong och söndervriden metall. Den i filmen ganska magra Nicolas Cage gör en helt duglig insats i filmen trots att karaktären som han spelar är ganska ointressant. Men detta är långt ifrån hans bästa insats under hans filmkarriär.
Jag tycker filmen var helt ok och ger den tre flygplan av fem möjliga i betyg.
